Dans i Paris

Théâtre des Champs-Elysées

På Théâtre des Champs-Elysées har många solister, orkestrar och dirigenter av världsklass framträtt. Här uppfördes Igor Stravinskys Våroffer 1913 inför en upprörd publik. Stycket var djärvt och bröt ny musikalisk mark,  alltför mycket för dåtidens smak. Det har givits epitetet ”revolutionärt”, något som Stravinsky själv inte tyckte om.

År 2013 firades Våroffer 100 år med en dansföreställning. Koreografin baserades på den ursprungliga av Nijinski 1913 och den som Pina Bausch gjorde 1975.

Svenska baletten och Carina Ari

Carina Ari 1939

Svenska baletten var ett nydanande danskompani i Paris under åren 1920 – 1925. Bakom baletten stod den förmögne konstsamlaren och kosmopoliten Rolf de Maré (en bok om honom finns HÄR)  och koreografen och dansaren Jean Börlin (en bok om honom finns HÄR)

Svenska Baletten bröt ny mark. Genom samarbeten med bland andra Erik Satie, Fernand Léger och Nils Dardel skapade man sceniska allkonstverk. Théâtre des Champs-Elysées var hemmascen, men man gav också föreställningar i mängder av städer i Europa och Nordamerika.

En ung dansare, Carina Ari var självskriven när de bästa från Stockholmsoperan engagerades 1920 på treåriga kontrakt. Hon kom att bli en uppburen stjärna på den europeiska danshimlen. Carina Ari gifte sig med en känd industriman och blev efter ett långt äktenskap en förmögen person. Hon skapade Carina Aris Minnesfond, som idag uppgår till närmare 100 miljoner kronor. Fonden delar ut stipendier till yngre dansares studieresor, stipendier till dansforskning och bistånd till äldre danskonstnärer.

Théâtre du Soleil – solteater i krutfabrik

Le Théâtre du Soleil

Théâtre du Soleil är en avantgardistisk ensemble som startades av bland andra Ariane Mnouchkine. Teatern är inrymd i La Cartoucherie, en före detta ammunitions- och krutfabrik i parken Vincennes.

En artikel skriven av Amelia Parenteau i The Theatre Times beskriver teatern: ”Och ändå, för mig, bevarar den en unik och svårfångad charm. Rent estetiskt är det lätt att identifiera vad som är tilltalande med Cartoucherie: de fyra teatrarna ligger på ett grönskande campus, som även inkluderar replokaler, en ateljé för koreografer, två teaterforskningscenter och en konstskola för barn. Det finns dramabokhandlar och matställen i de flesta teaterutrymmen, och ett överflöd av julbelysning på byggnadernas exteriörer, som tycks lysa med den utomjordiska energin i deras omgivningar, snarare än vanlig elektricitet.” (översättning Google translate). Hela artikeln finns HÄR

Les Abbesses – liten pärla i Montmartre

Les Abbesses i Montmartre

Les Abesses är en liten teater (420 platser) i Montmartre. Teatern är en del av den stora stadsteatern Théâtre de la Ville Sarah-Bernhardt. Les Abbesses sätter varje år upp omkring 100 föreställningar, ofta av yngre koreografer, kompanier, författare eller regissörer. En framgång på Les Abbesses kan innebära att föreställningen spelas på Théâtre de la Ville Sarah-Bernhardt vid Place du Châtelet.

Byggnaden var tidigare marknadslokal för slaktare och andra handlare, den renoverades och invigdes år 1996. Inredningen utfördes av bland andra Daniel Buren, vars mest kända verk är Colonnes de Buren vid Palais Royal i centrala Paris.

Espace Cardin – teatern i trädgården

Espace Cardin

Vill man se en föreställning på en liten fin teater vid les Champs Élysées, kan man gå till Espace Cardin

Teatern har en lång och brokig historia från slutet av 1700-talet. Ursprunget var en restaurang, Café des Ambassadeurs, för folk med inflytande i ambassadområdet runt Place de la Concorde. Efter en större ombyggnad på 1840 invigdes en teater med nattklubb som gav storstilade uppsättningar fram till Första Världskriget och därefter. Här gavs revyer av högsta klass med artister som Maurcie Chevalier och Joséphine Baker, som för övrigt förärades en plats i Pantheon år 2021, se varför HÄR

År 1970 uppläts den till modeskaparen Pierre Cardin under namnet Espace Cardin.

En dansare i Paris

Möte med Michaela Meschke, svensk koreograf med socialt patos

Alldeles i hörnet av kyrkogården Père Lachaise ligger ett torg, uppkallat efter Martin Nadaud, murare och revolutionär. Inget ovanligt i det. I Paris är flera gator och torg namngivna efter kvinnor och män som gjort motstånd mot makten. Ett litet café ligger i hörnet av torget. Här ger träden lagom skugga för en intervju med Michaela Meschke, svensk-fransk scenkonstnär, koreograf och danslärare, bosatt i Paris sedan mer än 30 år. Här har hon skapat sitt danskompani Moveo.

– Jag kan få alla att dansa, säger Michaela med ett leende. Inte därför att jag är duktig utan därför att alla faktiskt kan dansa. Det gäller att skapa en plats där folk mår bra och att ge dem uppmuntran. Om man ger ett utrymme så att personen känner att det finns en möjlighet, då blir det möjligt. Jag kan skapa det utrymmet. Och det gäller att benämna deras framsteg med ord, att koppla ihop kroppens språk med det verbala. ”Titta, det där gör du så bra. Visste du att du gör det där så bra?”

Det märks att jag har att göra med en mångsidig konstnär med stort socialt patos och med en gedigen utbildning; Michaela har studerat fridans på RIDC, Rencontres Internationale de Danse Contemporaine, genomgått ett intensivt sommarprogram med Alvins Aileys American Dance Theatre, studerat fysisk teater på Ecole de Théâtre Lecoq och tagit en Master i dansvetenskap på Sorbonne, Paris 8.

Hur kommer det sig att du har gjort dansen till ditt yrke frågar jag? Det är en inre nödvändighet, svarar Michaela. En fascination och ett behov av rörelse, kroppsligt, mentalt och spirituellt. Min passion för språk uttrycker sig här, att kommunicera utan ord skapar ett starkt band och en känsla av samhörighet, förståelse och glädje mellan personer. Genom mina stycken vill jag få folk att känna, bli berörda och få igång sina tankebanor.

Michaela är snabb i tanke och ord, på det där Parisiska sättet. När servitrisen kommer med vårt kaffe byter de två genast några vänliga ord och glada skratt. Typiskt Paris tänker jag. Jo det stämmer, säger Michaela. I Paris är det är lätt att kommunicera. Här finns människor från hela världen och mängder av kultur. Det passar mig.

– För mig är konst inte bara estetik, det är ett språk för att kunna kommunicera med andra. Jag har alltid varit fascinerad av kommunikation. Jag växte upp i Stockholm med en pappa som drev Marionetteatern och en mamma som arbetade med press och kommunikation på Dramaten och Nationalmuseum. Jag hobbydansade på Dansakademin och läste grekiska och latin på gymnasiet. Efter studenten reste jag utomlands, först till Italien. Så småningom kom jag till Paris och lärde mig franska, utbildade mig i dans och teater. Här satte jag upp mitt danskompani Moveo.

– Genom mitt danskompani får jag ibland uppdrag att arbeta med socialarbetare i utsatta områden. De har ofta bra utbildning men behöver lära sig att använda konstnärliga uttryck, så att de kan jobba med workshops.

Michaela berättar om ett alldeles särskilt projekt. Det är ett samarbete med gruppen la Fabrique de la Danse där hon har deltagit i ett årslångt utvecklingsprogram. Efter årets slut ombads hon att fortsätta samarbetet i det nya programmet Impulsion. Det är ett program för koreografer som ska arbeta med barn och unga i utsatta områden, med flyktingar som ska hitta sin plats i det franska samhället och med personer som har funktionshinder. Förra året genomförde man en festival på Svenska institutet i stadsdelen Marais. Flera hundra personer kom. I år ska festivalen arrangeras på Carré de Baudouin, en 1700-talsbyggnad alldeles i närheten av caféet där vi sitter.

Nu kommer allt fler barnfamiljer ut på torget för sin lördagsfrukost. Det är en lugn stämning i majsolen, olikt den annars så brusande och hektiska vardagen och trafiken på Avenue Gambetta. Vår intervjutid börjar närma sig sitt slut. Så, hur ser dansscenen i Paris ut om vi skulle mötas här om fem år frågar jag.

– Det är viktigt att kvinnliga dansare och koreografer blir mer uppmärksammade för sitt arbete. Här ligger Frankrike långt efter Sverige. Inom konstvärlden händer ju en hel del, men inom dans är det fortfarande en väg kvar. Om vi ses om fem år hoppas jag att det har vänt. Och jag ser förstås fram mot att utveckla mitt Moveo med mina partners. En dröm vore att få turnera i Sverige igen, avslutar Michaela med ett leende.

Vi betalar vårt kaffe, jag tar några foton och våra vägar skiljs. Hennes gula halsduk rör sig i vinden. Jag har mött en konstnär med stort socialt patos och en intagande personlighet. Något hon sa dröjer sig kvar: ”Ju mer man är sig själv, desto bättre är man på det man gör. Man är inte mer eller mindre än någon annan, men man är bäst på att vara sig själv”.

Ola Vettergren, 18 maj 2023

EN DANSRESA TILL PARIS… av Michaela Meschke

….riskerar inte att bli tråkig. Det finns utbud för alla smaker, åldrar, budgetar och nivåer. Här kommer information om var du kan se dans och var du själv kan träna, både som amatör och professionell dansare.

Många av föreställningarna man kan se i Paris är ofta utsålda långt i förväg, så om du har möjlighet, köp dina biljetter tidigt. Om din favorit är utsåld, ge inte upp! I allmänhet är det lättare att få plats på de stora privata teatrarna där man ofta kan se musikaler, som på Théâtre Mogador eftersom platserna där är dyrare.

De stora teatrarna

Stora teatrar som Théâtre de la Ville, Théâtre des Abesses och Théâtre National de Chaillot erbjuder fler prisklasser. Man kan alltid prova att vänta vid kassan, på väntelista, det finns ofta outhämtade biljetter att köpa i sista stunden. Det är inte ovanligt att folk säljer en extra biljett utanför teatern. Kommer man inte in, kan man vara säker på att hitta trevliga barer och kaféer i närheten istället. Det kan vara bra att veta att Théâtre des Abesses är en scen som tillhör Théâtre de la Ville och biljetterna köps på samma hemsida.

På Opera Garnier är sikten väldigt god högst upp från de billigare platserna, men de måste vara i mitten. Man kan också ta en visning av den fantastiska byggnaden. I den mytiska källaren kan man se maskineriet fungera och kanske stöta på The Phantom of the Opera på en sjö belägen allra längst ned. Bakom scenen finns en vacker ”uppvärmningssalong” och visst är det kul att se det lutande scengolvet byggt 1861 som ska ge perspektivkänsla. Fem cm skiljer fonden och förscenen åt. Balett är inte lätt, och än mindre i sluttning! Missa inte den stora trappan, Le grand foyer och målningen av Chagall inne i salongen.

Många teatrar som t ex Théâtre de Chaillot erbjuder danstillfällen för publiken i samband med föreställningar, det kallas ofta för ”atelier”, det vill säga workshop. De brukar ledas av dansare och ibland även av koreografer. Närmare information om detta finns på teaterns websida.

Le Palais de Tokyo visar modern konst men även performances, installationer, DJ-sets samt happenings av olika slag. Den otroliga byggnaden, belägen mittemot le Musée d’Art Moderne i chica kvarter, överraskar genom sin nakenhet: väggarna, är omålade, kablar och rör synliga. En arkitektur inom vilken allt kan hända och inget är skrivet i förväg. Redan i den stora pampiga trappan slås man av en speciell, lite tung atmosfär. Det ryktas att nazisterna under ockupationen hade samlat in och lagrat pianon tillhörande judar i bottenvåningen …

Några mindre scener

Théâtre de la Bastille och La Ménagerie de Verre ligger båda i elfte arrondissement, ett av de trevligaste kvarteren. Båda visar moderna verk, ofta fridans, eller danse contemporaine, det motsvarande franska begreppet.

Micadanses, Le Regard du Cygne och L’Etoile du Nord är tre mindre scener med ett rikt utbud av kända och mindre kända koreografer. Micadanses erbjuder även workshops, masterclasses och kurser av alla slag, stilar och nivåer. Man kan t ex pröva på Ohad Naharins stil : ta en ”Gaga People class”, speciellt adapterad för amatörer. Är du professionell, kan du ta en ”Gaga Dancers class”.